Taroko Gorge underbara berg!

Åh, vad fint det är i denna nationalpark, det är som att bli nedsläppt i en storslagen naturdokumentär. Dessutom är det fantastiskt att ha ställen som detta att åka till på helgerna, och bara 1,5 timme bort med en smidig och vältajmad tågresa. Jag har haft tur med resesällskapet också eftersom jag reser med en kompis från Taipei Hostel som också behöver helg-avbrott men från sitt lärarjobb i Taipei. Det passar bra att vi båda vill njuta av vackra landskap till fots eller på cykel. Nästa helg-utflykt blir det cykel tror jag, jag är sugen på att känna lite fart. 

Inomhusgrillning och nytt hopp på sheltret

Flera av de tjejer som bor här är muslimer så det är kvällsätning som gäller nu under Ramadan. Just under dessa bilder var det en hel massa saker som stod på menyn eftersom det var första kvällen. Jag fick min del av tofu så jag var nöjd :) . De smala svamparna är en av mina svampfavoriter här i Kina, de är utsökta i mustiga grytor..mmm. 

Annars sitter jag mycket framför min dator och söker material och sånt. Nu har jag precis avklarat en power point presentation om Europeiska samarbeten rörande trafficking och prostitution. Måste säga att det är ett exemplariskt ställe att sätta sig in i ordentligt i ämnen som jag är intresserad av men annars inte har haft tid med. När jag pluggat annars känns det oftast lite snopet att gå vidare till nästa delkurs innan jag har fått nog av den första. Jag är ganska sugen på att gräva mig in djupare och få reda ut lite av de frågetecken jag har skapat under terminernas gång. Det känns som om människohandeln karaktäriserar och belyser allt jag vill arbeta för inom kvinnors- och barns rättigheter. Det finns ingen möjlighet att vrida och vända på hur det ser ut idag med hur kvinnor och barn exploateras världen över. Bara för att illustrera omfattningen av den situationen kan man se sig om här i Yilan sheltret i Taiwan eller vända sig till Tjejjouren i Malmö och se hur många flickor som säger att vad de allra mest vill, är att dö. Det är så många som har förlorat allt hopp och tillit för människor, när de har blivit utnyttjade och exploaterade i praktiskt taget hela sina liv. Det är de värsta med människorhandel, att flickorna inte bara blir sålda en gång, utan istället gång på gång. Det enda hopp som finns är att hitta ett sätt att bli självständig i sin försörjning samtidigt som de utsatta måste börja lita på sin egen förmåga att förändra sin situation. Det är inte lätt, men jag märker hur många av de tjejer som bor här har hittat sin personlighet och uttrycker sig själva med drömmar och visioner. Det ger mig lite tro på att det finns sätt att bygga upp en ny grund för dessa tjejer att stå på igen.

Tält i Taipingshan

Det är fantastisk natur häromkring och så himla magisk vandring. Ett bergsområde 1,5 h härifrån heter Taipingshan och är verkligen löjligt vackert. En kompis från Taipei kom hit och vi åkte på en helgcamping vid ett gammalt järnvägsspår mitt i den murriga taiwanska urskogen. En par kilometer bort fanns restaurang, café, turistcenter och andra små stugor och väl anlagda vandringsleder. Det var stundvis strömmar av folk och det är ganska ofattbart att upp till denna bergskedja på 2000 m fanns en 5-6 mil lång asfalterad slingerväg enbart för syftet att transportera naturskådare och friluftsvandrare. I och för sig användes området för timmerfällning så det är kanske inte så mycket jobb att bevara det. Men populärt bland Taiwans befolkning var det, och inte en västerlänning så långt ögat kunde nå.

Jag måste erkänna att jag var lite nojig över Taiwans svarta björn när djurlätena började eka ordentligt efter mörkret lagt sig, men björnen ska tydligen vara skygg så det var ingen större risk att stöta ihop med den.  :)  Om inga direkta hot existerar, så finns det inget bättre sätt att lära känna ett naturlandskap än att sova mitt ibland det och lyssna till nattljuden. 

Tempelfiskarna simmar bröstsim

En lång uppförsbacke ledde oss till det här templet, som ligger ett par kilometer från sheltret i Luodong. Det var fantastisk utsikt och många vackra detaljer på tempelområdet. Jag blev guidad av några tjejer från sheltret och jag måste säga att enligt min för dagen vunna erfarenhet att det är nästintill omöjligt att förklara metaforer, benämningar på saker och/eller städer med hjälp av kroppsspråk. Ingen större framgång där alltså.. Men, varför behöver man säga så mycket onödigt egentligen? Tillfällen som dessa gör en snarare medveten om hur lite vi behöver kommunicera samtidigt som vi ändå kan njuta och uppskatta varandras sällskap. Kanske till och med mer än vid vissa tillfällen som ibland kan karaktäriseras av snäva sociala koder och (sam)spel. 

Förvirrande gatunamn & slutna fängelsehålor

Jaha, då är jag framme dårå. Det var lite nervigt att ta sig till mötesplatsen eftersom jag alltid antar att jag har förstått adressen fel..haha. Men det var rätt denna gången. Det är lite svårt med Kinas gatuadresser då de flesta har ändrat namn sedan skriftspråket Pinyin infördes i Taiwan 1 januari 2009. Fastlandet Kina godkände det romerska skriftspråket Pinyin redan 1958 vilket betyder att det är numera mer enhetligt system vid romersk skrift. Pinyin är standard mandarin men med romerska alfabetet så att det är läsbart för oss stackars irriga utlänningar. Pinyin betyder tydligen ”bokstaverat ljud” på mandarin. Förut användes andra system som inte var lika användbara som Pinyin-systemet är. Därför har nu exempelvis äldre gatunamn som Chungshan ändrats till Zhongshan och det gäller även alla andra namn på tunnelbanestationer, busshållsplatser, städer och till och med hela regioner. Det komplicerar små utflykter och jag vill helst vara säker på att det är rätt innan jag beger mig ut med bara mitt kroppsspråk som huvudsaklig kommunikationskälla. Men det ska inte vara lätt att vara borta.. J

På ECPAT bemöttes jag med värme, de var hur gulliga som helst. Den internationella koordinatorn Yi-Ling Chen som jag har haft kontakt med kunde engelska bra vilket underlättade introduktionen under det första mötet. Jag blev insatt i arbetet de gör och fick ett prydligt schema över huvudsakliga aktiviteter som jag förväntas göra. Men hon är flexibel om jag vill ändra eller lägga till något så det känns bra. Uppgifterna jag har verkar väldigt intressanta så jag kommer nog trivas, det handlar om att ta reda på europeisk lagstiftning rörande prostitution och trafficking samt att sätta det i kontrast till Taiwans. Tydligen är det en het politisk diskussion just nu i Taiwan rörande eventuell legalisering av prostitution, vilket ECPAT motsätter sig. Andra aktiviteter jag har på schemat utöver praktikplatsens dagliga rutiner är att varannan vecka hålla en presentation inför medarbetarna i Taipei. När vi hade ätit lunch åkte vi vidare med buss till Yilan Shelter som är som ligger en timme från Taipei och är ett skyddat boende för kvinnor som blivit utsatta för sexuellt utnyttjande och trafficking. På bilden av kartan över Taiwan så ligger Luodong liten aning väster om staden I-Lan som är sydöst om Taipei. Det är meningen att jag ska vara här mestadels av tiden och jag bor nu i sheltret. Det finns nu 11 kvinnor här från Indonesien, Vietnam och Kambodja som alla har liknande erfarenheter. Meningen är att de ska tillbaka till sina hemland när de kan försörja sig på ett självständigt vis. Taiwans regering och ECPAT International stödjer tydligen projektet fullt ut. På bilden är kontoret som jag för närvarande befinner mig ofta i eftersom det finns aircondition där..J 

Det passar mig bra att vara här och det är otroligt intressant att se hur allt sköts praktiskt och socialt. Personalen är hur fina som helst mot de inneboende kvinnorna här på Yilan shelter och de i sin tur känns avslappnade och hemmastadda. Jag får en känsla av att de trivs bra med sin situation för tillfället och jag tror att det till stor del beror på att det bara befinner sig kvinnor i dess omgivning just nu. Alla i personalen är kvinnor och bostaden är dessutom avskild från resten av den mindre stadsdelen Laodong som vi befinner oss i. Byggnaden är avdelad med en sluten ungdomsvårdenhet, vilket gör att lokalerna påminner om en fängelsebyggnad till viss del, men kvinnorna här säger att det skapar trygghet för dem och de känner sig säkra. Hur som helst kan jag förstås röra mig som jag vill men med ett specialgjort ID-kort och elektronisk nyckel (se bild)..haha. Nu vet jag hur det är att hamna i arresten, och för er info så vore det inte livets höjdpunkt precis. Men det är ju inte faktumet just nu i alla fall..phu. Jag uppdaterar om något sådant inträffar..  J

Taipei Hostel och vandring på disiga berg

Nu har jag bott på  Taipei Hostel som är ett vandrarhem i västra Taipei. Standarden på rummen är helt okej men ändå billigt. På bilden syns det gemensamma utrymmet med trådlöst internet och TV. Många människor har under sin tid som gäst här utnämnt Taipei Hostel som sitt andra och viss mån sitt enda hem. En kanadensare har exempelvis bott här i stort sett i tre år. Stämningen går att jämföra med ett stort kollektiv men med en något större ruljans av de inneboende. Men vissa av de människor som bor här menar att klimatet på vandrarhemmet skiljer sig från andra stereotypa backpacker-ställen, vilket jag till stor del kan hålla med om. Det är flesta här på boendet arbetar som lärare eller med diverse projekt och det är ganska sällsynt med vilda fester. Tydligen så betalar Taiwan också väldigt höga löner för lärare så många arbetar och sparar under tiden. Lönen kan ligga på 25 US dollar i timmen vilket låter helt otroligt jämfört med vad en vikarierande lärare tjänar på fastlandet Kina. 

Den här gången stannar jag bara i Taipei tills imorgon måndag eftersom jag då träffar organisationen och be

ger mig till deras shelter i Yi-Lan. Spännande!

Åh, jag var på vandring igår i ett naturvårdsområde norr om Taipei som var helt fantastiskt vackert. 

Jag svettade mig dyblöt under vägen upp men det var värt de

t när vi äntligen kom upp. En kompis från vandrarhemmet följde med och visade vägen dit vilket tog en och en halv timme. När vi kom dit var det en oändligt lång stentrappa upp till berget Cising 1120 möh. Det var värt det! Det jag funderade på under vägen var det faktum att många taiwaneser uppskattar vandring väldigt mycket. Det är ett riktigt familjenöje med vandring, långdistanscykling och andra aktiva aktiviteter som inkluderar natur och mäktiga utsikter. Åldern varierar också från små barn till äldre med käpp, ingen är exkluderad från aktiva helgnöjen :)  Självklart ser jag också många som utför vanliga Tai Chi och Qi Gong övningar i parker, stigar eller liknande utrymmen. Det är ganska vanligt i parker att se kvinnor och män gå baklänges samtidigt som de klappar händerna hårt. Det ska tydligen stimulera ryggraden med hjälp av att öka blodcirkulationen och stabilisera diskerna. Det ser ganska roligt ut också. Efter en lång vandring så skämde vi bort oss med så fantastiskt goda dumplings med svamp och pak choy på restaurangen Din Tai Fong. De var underbart goda och värda väntetiden på 45 min (det är ett populärt ställe).