måndag 28 september 2009

Nordöstra kusten, Bi Tou - Fu Long - Da Xi







































Cykel-helgen blev lyckad. Många svettdroppar och underbar utsikt. Jag är fortfarande förundrad över miljön här i Taiwan och då speciellt de fantastiska kustvägarna. Visst är de tungt trafikerade, men det finns oftast en ganska bred väggren i relativt bra skick. Det är inte många tillfällen som man blir tvungen att sakta ned farten eller väja av.
Min camping-vän från Taipei, Aaron, ville också följa med, så vi bestämde oss för att utgå från Fu- Long, som är ett litet turistcentra med bra möjligheter att hyra cykel och bunkra mat inför utflykten. Det finns en bred strandremsa där också så det var vackert att spana där stund innan cyklingen. Vi gav oss sen iväg upp mot norra kustremsan och höll ett bra tempo emellan matrasterna ända till Bi Tou där vi stannade över natten. Det var den vackraste platsen jag någonsin campat på tror jag. Egentligen var det inte någon camping plats utan en utsiktsplats, men jag såg inga skyltar som förbjöd tältning och är man försiktig och väntar tills mörkret fallit så är det oftast folktomt. Det var en blåsig natt men magiskt att vara nära havet som breder ut sig så vitt och brett jag någonsin sett det förut. Morgonen visade sig vara lite mulen men det klarnade upp och vid 06:00 gav vi oss iväg igen för att nå Daxi som var ett par mil söderut, förbi Fu Long. Vi stannade för ris och tofu och en och annan kopp kaffe men var i stort sett tillbaka redo att åka hem vid 13:00 på söndag eftermiddag. En helg kan vara så energisk och närande trots att den bara består av två dagar. Det är definitivt inga problem att hålla ett gott tempo under kommande arbetsvecka. Allt gick dessutom så smidigt och jag känner att jag verkligen har hittat mitt framtida helgnöje. Det finns som tur är många kustremsor att beta av på Taiwan.

fredag 25 september 2009

Från Vägglöss till Dubbelsäng

Det var vägglusen som till slut fick mig att ösa de blöta kläderna i resväskan, smeta på tvivelaktig kinesisk medicin på vaderna och ringa snubben som äger ett hotell i stan. Jag sprang på honom, som förövrigt heter Chen, i Tuocheng under Andarnas festival när han satt med vänner och verkade måttligt intresserad av festivalen. Han är en ganska lustig karaktär: lite smått försenad tonårstrots med bullrig rultighet, men han och två av hans kompisar var osjälviskt hjälpsamma igår. Det var skönt att få lite assistans med allt efter att jag upptäckt mina djur vid sängen. Alla kläder skulle ju självklart tvättas i varmvatten dessutom, vilket är lättare sagt än gjort när alla tvättmaskiner här tvättar i kallvatten. Så det blev bara att böka ner dem i resväskan och ge mig ut till en tvätthall. Nu blev det smidigt och bra eftersom jag fick skjuss, väntsällskap, snabblektion i mandarin och en stor kopp iste. Den servicen underlättar verkligen situationen när man har ovälkomna djurbett på benen. Sen fick jag en mycket frikostlig rabatt på hotellrummet, som är nästan i nivå med Plazarummet. Nu verkar jag bara behöva betala 1300 i månaden, vilket nästan skulle kunna beräknas som ett hotellrån. Men, men det känns ju som en riktig fröjd för mig just nu med vita strukna hotellsängar.

Så nu är jag på sheltret under dagen men åker hem framåt kvällen, vilket är ganska bra. Arbetet blir mer separerat från fritiden på det sättet. Jag har känt mig en aningen långt från staden också, men nu får jag mer rörelsefrihet och valmöjligheter. Skönt!
I förrgår var ganska spännande här på sheltret. Jag följde med en socialarbetare och en kvinna från Indonesien. Kvinnan skulle delge sitt vittnesmål som en del av fallets rättsprocess. Rätten ligger i Taipei så vi blev skjussade av polisen direkt dit. Det var otroligt känslosamt för kvinnan som fick peka ut gärningsmännen på bild, och jag såg hur hon skakade i hela kroppen av det. Socialarbetaren från sheltret berättade även att kvinnan har sådan otrolig rädsla för polisen sedan hon blivit utsatt för polisvåld i Indonesien, vilket gjorde att hon ofta fick panik av att vara nära myndighetspersonal. Det var en rädsla man kunde känna på kilometers avstånd.

I helgen ger jag mig nog ut mot nordöstra kusten för camping och cykel vid den bergiga kustplatån. Det ska tydligen var vackert där, återkommer med bildbevis.

söndag 20 september 2009

Populär cykelutrustning



Så det är populärt med extrem utrustning här i Taiwan. Det gäller vid sporter som vandring, cykling, baseball, tennis, cricket, basket, vilket jag ser ofta överallt. Men utrustningen används inte bara av proffs, utan den används av de allra flesta som ger sig ut och cyklar eller vandrar en bit. Det kan vara allt från små barn till äldre gubbar. Det är totalt socialt acceptabelt att vältra sig i spandex och kroppsnära vattenbehållare även om man bara ska åka på flat asfalt tvärs över stan. Det är en ganska lustig kontrast till Sverige eftersom det där förmodligen skulle kunna tolkas som ett sorts skrytigt och smått töntigt högmod om den allra senaste utrustningen användes av söndagsflanören. Men inte här inte, där alla får vara med i toppligan, åtminstone på attiraljnivå. Det är ganska befriande att inte behöva vara ett proffs för att få vara med och leka.

Jag cirkulerade runt Taipei idag på cykel, dock inte med superutrustningen (det tar nog lite tid att vänja sig vid den). Det finns en fin cykelväg längs floden som löper tvärs genom staden, som är kantad av sportparker, tempelparker och en och annan massiv motorfarled. Alltid livliga områden och i konstant rörelse. Det som var bra med den här cykelleden var dessutom det faktum att jag kunde hyra cykeln vid en hyr-station för att sedan lämna in den vid en annan, vilket väsentligt underlättar turistandet.

lördag 19 september 2009

"Brottning med andar" Festival i Tuocheng




Olika lag klättrar upp på pålarna, som är insmorda med olja för att göra det extra svårt, så målet är att nå plattformen som är fylld med mat som sedan kastas ut till folksamlingen nedanför.


Shihying, jag och Chihchun poserar


Själva tornen är byggda av träpålar och maten hänger i påsar på tornen som står på plattformen.


Enligt traditionen ska andarna ha underhållning för att inte bli uttråkade, så flera skådespel fanns på området


Det såldes mat i mängder, bland annat korv med bröd, dock i en annan tappning än den svenska



Trångt men gemytligt


Ett annat skådespel för andarna


Huset som verkade ha något sorts Las Vegas komplex var en del av teaterföreställningen


Mat, mat, mat. Efter festivalen delades maten av alla byar som bidragit till samlingen


Matborden och färgglada huset


Tydligen så tävlas det tiden innan festivaldagen om vem som kan göda den största grisen. Den slaktas den här dagen till ära och den som vinner får tydligen ett lyckligt kommande år. Det var verkligen inte en vegansk tradition på något vis. På grisen låg nämligen en slaktad höna och under grisens huvud hängde en plågad, halvdöd fisk och sprattlade.



En kort film med fyrverkerier, pumpande musik och mat-plattformen.. :)


En spännande kväll måste jag säga. Igår var tydligen den sista dagen av den sjunde månaden enligt Lunarkalendern som också betyder sista kvällen innan andarna åker tillbaka till Dödsriket. I staden Tuocheng, bland andra, bygger de enligt traditionen en hög plattform som kallas Gupeng som består av 12 tjocka träpålar insmorda i olja, 30 meter höga. På dessa pålar står träformationer, också de 30 m höga, som kallas Gujhan. Maten som offras till andarna sätts fast på dessa konformade byggnader.
Efter klockan tolv ska olika lag klättra upp i tornet och den som når högst upp, får ära, lycka och framgång under resten av året. Den här ceremonin var tydligen ett sätt att ge almosor åt de fattiga samtidigt som man också tillfredställde andarna innan de återgick till döden.