En stjärna

I går fick jag tråkiga nyheter när jag kom till jobbet – en av de som bodde hos oss dog i fredags. Jag vill inte berätta några detaljer men han var i min ålder. Drogmissbruk hade påfrestat hans redan ganska svaga kropp, eftersom han föddes med ett hjärtproblem. Visserligen försökte han gå över till metadon (den receptbelagda substitutdrogen till heroin) men det är ett svårt steg att ta för många av boendets heroinmissbrukare. För tillfället cirkulerar dåligt heroin på Dublins gator, det finns en giftig blandning som riskerar att säljas vidare till ovetande. I det här dödsfallet på akutboendet var det inte dåligt heroin det handlade om, men det är kanske bara en tidsfråga innan det händer också. Dublin har tydligen en allvarlig heroin-torka för tillfället; det finns inget heroin att få tag på. Det är förvisso någonting positivt i sig men det för också en baksida med sig. Många missbrukare överdoserar andra droger eller köper giftiga och utblandade skenvarianter till heroin. När tillfället kommer då heroinet börjar att strömma ut på marknaden igen riskerar många att överdosera och dö. Detta eftersom den fysiska kroppen har utvecklat en lägre toleransnivå efter abstinensen från heroinet så att de inte längre har kontroll över sin dosering.
Det känns overkligt att den killen jag pratade med när han först kom till boendet inte finns med oss längre. Han pratade med mig om hans operation som barn, hans fotbollsintresse och att han ville gå en kurs när han blev drogfri. Hans nära stående död fanns inte i min bild över hans framtid – naivt nog ville jag att han skulle bli en av dem som klarade sig bättre än vad som gick att utläsa av hans tidigare val i livet. Men nu går mina tankar till hans familj, vänner och alla som på ett eller annat vis har stött ihop med denna unga man. Jag hoppas med hela mitt hjärta att han kommer att bli ihågkommen och saknad av många. Vila i frid.

Dikt av den irländska författaren James Joyce (1882-1941):

When The Shy Star Goes Forth in Heaven

HEN the shy star goes forth in heaven

All maidenly, disconsolate,

Hear you amid the drowsy even

One who is singing by your gate.

His song is softer than the dew

And he is come to visit you.




O bend no more in revery

When he at eventide is calling,

Nor muse: Who may this singer be

Whose song about my heart is falling?

Know you by this, the lover's chant,

'Tis I that am your visitant.