Bray --> Greystones

Saftiga björnbär..mmm..

Bray Head

Bray strandpromenad

Utsikt över Bray




Jag åkte till Bray i lördags, väldigt fint. Det fanns en kustpromenadsträcka från Bray till Greystones, som är populär bland turister. Jag förstår verkligen varför; den är vacker och lättillgänglig. Sju kilometer av ren kustremsa som varvade branta stup med gröna slätter. Jag vandrade upp på Bray Head. Det kan beskrivas som en hög kulle på 500 meter över havet med storlagen utsikt över hela kusten. Väl på toppen kan man sen gå på den höjden hela vägen till Greystones, där jag sedan vände och gick närmare havet tillbaka till Bray. Det var en perfekt dagstur med sol hela dagen. Den första veckan som jag var på Irland regnade det nästan varje dag, jag tog för givet att det skulle vara så det närmsta året. Men soken skiner faktiskt på Irland också! Det har till och med varit ganska varmt de senaste dagarna.. Utflykten fick mig också att känna av hur Irlands tågtrafik, DART, går till. Vad jag kan dra för slutsatser – rent generaliserade från ca två restimmar givetvis – är att tågen går till vissa städer extremt ofta, men långsamt. Det är lite pussel om man ska till mindre välbesökta ställen, eller liknande. Ibland verkar det enda alternativet vara trestegsmetoden, dvs: först spårvagnen LUAS, sen tåget och till sist buss eller taxi, eller gång, om man har riktigt otur. Men det verkar vara värt det, många platser har fantastisk natur så jag ser riktigt mycket fram emot det.

Idag, och hela denna vecka, har jag volontärutbildning där vi är tjugo volontärer från olika serviceenheter inom Simon Community som diskuterar olika ämnen rörande vår tid på uppdragen. Idag handlade det om gränser och konfidentialitet. Mycket var ganska grundläggande sekretess eller personlig sfär diskussion. Jag känner igen det mesta från arbete inom vården, så det känns inte så främmande. Men det är alltid intressant att prata om frågeställningarna i andra kontexter eftersom det inom arbete med hemlösa handlar om ett helt annat bemötande. På något vis ska man som personal balansera attribut såsom ärlighet, öppenhet, respekt med andra som känns mer främmande för mig, som till exempel att sätta klara gränser, säga nej, visa beslutsamhet och styrka. Det är en svår balansgång i vissa situationer. Egentligen så säger det sig självt hur man borde bete sig, jag förstår rent praktiskt och intellektuellt vilken kommentar jag borde säga eller vilket kroppsspråk jag borde visa upp. Men i den situationen då en person blir aggressiv, är det svårt att inte låta den intiala reaktionen ta över. Det tar tid att bli van vid kaos och aggression. Det är ju logiskt och rationellt som människa att undvika alla sådana situationer. Medan det här handlar om att söka upp konflikten och stävja den innan den bryter ut, dvs att bli mer medveten om de outtalade orden och den övergripande stämningen. Det ska bli en intressant arbetsroll och jag är nyfiken på om jag kommer att kunna känna mig mer självsäker i vissa moment efter en tid.

En månad på Harcourt

Nu har det gått en månad sedan jag kom hit; jag kan inte förstå att tiden går så snabbt. Jag känner fortfarande som att jag precis kom hit. Men det är skönt att tiden går och jag upplever det som att jag lär mig saker, lite varje dag. Det svåraste tycker jag är att förstå vad som är avgörande detaljer i individuella fall. Det handlar om på vilket sätt serviceanvändarna ska bemötas på bästa sätt. De flesta av dem kanske behöver strikta regler och ganska kontrollerad tillvaro, medan andra går att hjälpa på ett mer flexibelt vis. Men för det mesta så handlar det om att skapa en klar och tydlig struktur för att få människor att hålla sig inom ramen för sin egen och andras säkerhet, även om de har ett aktivt missbruk. Många som bor på boendet har alkoholmissbruk samtidigt som de för det mesta har andra drogmissbruk också. Det här är någonting som har tillkommit under de senaste åren. För bara cirka tio-tjugo år sedan fanns det till största delen äldre alkoholister på boendet, medan det nu finns alltfler yngre drogmissbrukare som också tar fler olika sorters droger. Många blandar speciellt alkohol med exempelvis heroin, benzodiazepiner eller metadon. Det finns många vägar att gå.

Det har varit en intensiv vecka, men riktigt intressant. Jag har börjat att gå rumskontrollerna själv. Än har jag inte hittat några nålar eller liknande, men en och annan öl; de får inte dricka utanför "våtrummet". Det är lätt att få kontakt med vissa, medan andra känns ganska distanserade. Men jag försöker slappna av när det gäller sådant. Det går inte att få bra kontakt med alla och det är väldigt bra att det finns många olika sorters personligheter inom personalen. Jag skulle vilja umgås mer med serviceanvändarna än vad jag gör dock, men det är svårt eftersom det gemensamma utrymmet som används mest är våtrummet och där röker de flesta dessutom. Jag har ingen större lust att andas in en tjock dimridå varje dag så det är lite svårt med social interaktion på ett avslappnat vis. Men det blir lättare när vi kommer igång på riktigt med de sociala aktiviteterna. Vi hade faktiskt lite konstnärlig kortskapande idag. Den andra volontären på sheltret har det som intresse så hon hade tagit med sig diverse pysselgrejer. Vi fick med oss två serviceanvändare upp till chefens rum, där vi kunde sitta ordentligt framför ett bord. Det gick väldigt bra. De två kvinnorna som följde med hade i och för sig inte tålamod så länge men de tyckte om att pyssla och att vara kreativa för en stund; det syntes!

I helgen ska jag förmodligen åka till Glendalough; en mysig by vid Wicklow Mountains Naturreservat. Det ska vara en väldigt vacker plats; många säger att det är den vackraste på Irland, men det kanske man ska ta med en nypa salt då det finns många olika åsikter om den saken. Men det ska vara lite smått fjordliknande bergskullar som omger två sjöar; vilket låter och ser fantastiskt fint ut på foton i alla fall :) . Jag ska försöka komma iväg, det är ganska segt när man är så trött på morgonen. Jag börjar inte så himla tidigt vanligtvis: 08:00 - 15:30, men det tär på en att sova lite för lite varje natt. Jag har inte kunnat somna ordentligt då jag delar rum och vi har lite olika sovrutiner.. Men det går nog bättre inatt när jag kan använda öronproppar och sova ut! Hela nästa vecka kommer jag inte att vara på sheltret då de flesta volontärerna ska ha volontärintroduktion på Central Hotel; den kursen ska handla om missbruk, beroende, personligt avstånd och bemötande. Det ska bli intressant, och en skön break i vardagsrutten.

Fun Run!

Idag hade Dublin Simon som vanligt anordnat det årliga loppet Fun Run på åtta kilometer för att samla in pengar och sprida ordet om organisationens arbete. Det kostade 20 euro att delta och tanken är att man som deltagare ska hitta sponsorer som stödjer ens deltagaravgift. Som volontär fick jag springa gratis dock och det var väldigt roligt! Det blev ovanligt många deltagare i år sa dem och varje år så kommer desto fler. Idag verkade det vara runt 3000 personer som slöt upp, vilket var fantastiskt! Lopp är en effektiv metod för att samla in pengar till organisationens servicearbete. Det var många volontärer som hjälpte till att dela ut gottepåsar och medaljer eller också så kunde man assistera med kreativa saker i barntältet som att måla tigeransikten på barnen. Många av volontärerna var serviceanvändare eller anställda inom Dublin Simons boenden eller andra enheter. Själva loppet var i Phoenix Park som faktiskt är en av Europas största parker. Den är verkligen fantastiskt fin med stora grässlätter, skogsområden och den fungerar även som ett hem för en stor flock hjortar. Så det var en njutbar löprunda de fixat åt oss. :)

Cork

Den här veckan har varit fin. I måndags åkte vi till Cork och träffade alla Dublin Simon Community:s volontärer och anställda. Dublin Simon har service i enheter över hela Irland, vilket verkar vara väldigt uppskattat nationellt. Irlands utrikesminister Micheál Martin var också där tillsammans med ambassadörer från andra länder som höll diverse tal för att uppmärksamma vikten med volontärverksamheten. Det var fint att höra entusiasmen från både aktörer inom och utanför organisationen; volontärerna utgör en uppskattad social drivkraft eftersom det sociala skyddsnätet inte är fullt så utvecklat. Det var en lång dag dock, vi åkte 2,5 timmar på morgonen och sedan hem igen på eftermiddagen, så det var inte längre än 5 timmar i Cork. Men det verkar vara en mysig stad som har böljande kullar och en gemytlig småstadskänsla. Dublin Simon bjöd oss på en trerätters middag på en riktigt bra italiensk restaurang. Tydligen så har de en sådan här dag varje år för de nya heltidsvolontärerna, bland annat för att visa allmänheten vad organisationen har för verksamhet. Den irländska tidningen Independent.ie var där och plåtade oss för det syftet.

Kanylträning

Hade min sharps-training idag. Jag fick lite introduktion om vilka rutiner som finns på sheltret om de hittar kanyler eller sprutor utanför de gula boxarna. Som sagt så finns det gula plastboxar för miljöfarligt avfall utplacerade på alla toaletter. Alla inneboenden måste hålla sig till säker droganvändning vilket innebär att alla objekt som innebär en säkerhetsrisk för andra, såsom kanyler, sprutor eller liknande, ska kasseras i den boxen. Om personalen hittar sprutor utanför så får den inneboenden som är ansvarig för den en skriftlig varning. Det finns sedan en andra skriftlig varning, första verbala varningen, andra verbala varningen, slutlig varning och till sist blir de av med sin bädd. Det går inte alltid i den ordningen; om det är en allvarlig händelse så kan personen bli av med sin säng en natt på direkten, utan att den respektive har fått varken skriftlig eller verbal varning innan. Men generellt sett så är det någonting riktigt grovt som ska ha hänt för att en inneboende ska förlora sin sängplats. Personalen vill att de inneboende ska sköta sig och sitt eventuella missbruk på ett ansvarfullt sätt för dem själva, men också för andra människors säkerhet, som befinner sig i dennes närhet. På sikt är givetvis målet att en missbrukare ska få hjälp att slussas in i en ny tillvaro med stabil inkomstkälla och bostadssituation, men det finns ingen som kan tvinga fram en förändring som personen inte vill ha; det måste komma från personens egna vilja.

Jag fick möjlighet att öva min träning dock, eftersom vi hittade tre sprutor under kudden i ett av rummen som skulle städas. Vanligtvis lyfter vi inte på saker eller rotar bland personliga föremål, men rummet skulle städas ur inför en ny inneboende. Om vi ska plocka upp en kanyl/spruta använder vi en avsedd plastpincett och handskar förstås, så allt är väldigt säkert. Personalens riktlinjer är alltid din egen säkerhet först. Det är viktigast att du är säker, och det får ta den tid eller de personalresurser det tar, bara du inte utsätter dig själv för några risker. Så jag känner full tillit inför organisationens säkerhets- och policyprinciper, vilket känns otrolig tryggt.