Helg i Cork

Vi besökte Cork i helgen, en stad i södra Irland. Det regnade såklart våldsamt på lördagen när vi kom dit. Vi tog oss till lite av turistställena med paraply och snabba steg. Jag åkte dit med de två tyska tjejerna jag bor med, plus en av deras vänner från Tyskland. Vi bodde i ett vandrarhem över natten till söndagen. Sedan fick vi en riktigt fin dag på söndagen så vi åkte till ett vackert slott utanför Cork, som traditionellt sett anses ha en helig sten. Slottet heter Blarney castle och genom att kyssa stenen ska man enligt legenden få gåvan av vältalighet. Men ingen av oss valde att kyssa stenen trots att till och med Winston Churchill i egen hög person tydligen också pressat sitt ansikte mot stenen. Vi får öva på talets gåva på annat vis ;) Jag har satt in lite bilder på min facebook så kolla gärna där om ni vill.

Nytt år, nya problem & lösningar

Nu har jag jobbat de två första dagarna det här året. Det var meningen att jag skulle börjat redan i slutet av förra veckan men eftersom jag hade lyckats få influensa så vilade jag istället. Det var nog det bästa eftersom statusen på akutboendet inte är den mest hälsosamma direkt. Redan från scratch var byggnaden fallfärdig – nu saknar den dessutom vatten och gas! Det viskas om nedstängning men inget är bestämt ännu. Det ska vara ett team-möte imorgon, så jag får se hur de färska beskeden lyder. Ledningen visste förmodligen inte hur illa situationen egentligen är på boendet. Nu är det en ren hälsofara bara att vistas där, eftersom det inte ens är möjligt att tvätta händerna eller sängkläderna ordentligt. Senaste beskedet var att tvätten ska köras till ett annat boende för tvättning och torkning, men det är ju inte särskilt hållbart direkt. Det måste lösas från grunden egentligen. Huset sväljer bara en massa resurser och alla är överens om att det bästa vore att stänga ned tills ett annat hus är tillgängligt. Nu vet jag inte hur lång tid det skulle ta men än så länge har de varit i denna byggnad i sex år – en byggnad som bara skulle vara ytterst tillfällig! Det finns inte tillräckligt med pengar, det är det som är en del av problemet. Men det har inte heller lagts tillräckligt med personalresurser på problemet. Det satsas inte resurser på akutboenden längre eftersom Dublin City Council helst av allt vill fasa ut den här sortens verksamhet, och satsa mer på stabilare stödboendet. De vill med andra ord få människor på gatan att övergå till mer permanenta boendeformer. Det här är en åsikt som är enkel att uttrycka politiskt – det låter effektivt och sympatiskt. Men det fungerar inte så okomplicerat i verkligheten. Det är så många av våra klienter på akutboendet som har varierande bakgrunder och samverkande problem, vilket gör att det inte finns en möjlighet att alla personer ens kommer att vilja träda in i ett permanent boende. Många har inte det som sitt mål, och det måste också respekteras politiskt. Jag förstår att det finns ett syfte att utvidga övergångs- och stödbostäder men det bör ju också finnas möjlighet att nyttja mer tillfälliga akut-hostel. För många klienter med grava personliga problem representerar akutboendet en mellanlandning där relativt få krav ställs. Det är kanske inte den ultimata situationen i längden – då de riskerar att passiviseras av att inte ta eget ansvar för sitt liv – men det tjänar dock ett syfte i samverkan med de andra serviceenheterna, såsom avgiftning och rehabilitering. Jag tror att akutboendena borde få vara kvar under en bättre organisering och standard.