Lördag

Ledig dag – fint. Veckan har varit lång och tuff. Jag var med om mitt första dödsfall på plats i Sheltret. Det var en tung emotionell erfarenhet, mycket på grund av att jag verkligen brydde mig så mycket om den killen som dog. Han var omtyckt av alla – klienter som personal. Heroinet på gatan är renare än väntat och många går bort på grund av det. Jag kommer alltid minnas hans leende och vänliga karaktär. Jag hoppas att han har frid i denna stund.

Min tid på sheltret är på upphällningen eftersom jag åker hem den 9 mars. Det betyder att jag har två veckor kvar nu. Det känns tråkigt att åka nu när jag har börjat förstå hur boendet fungerar. Samtidigt ser jag fram emot att påbörja någonting nytt och behandla det jag varit med om här i Irland. Det har varit en viktig erfarenhet som jag vill bevara inom mig i framtiden.

Träningsvärk á la extrem

Det är inte så bekvämt att arbeta på ett ställe med trappor om man har seriös träningsvärk i benen. Jag har lyckats dra på mig världens träningsvärk efter ett fitnesspass som passande nog heter Bootcamp på YMCA sportanläggning här i Dublin. De hade ett väldigt bra erbjudande så jag tänkte att det vore lägligt att prova på. Det var väldigt kul men passet levde verkligen upp till namnet Bootcamp. Idag trodde jag att jag skulle dö varje gång jag satte mig ner. Det blir vila idag tror jag och ett Combat pass imorn istället.

Idag jobbade jag dagturen. Vi har ändrat lite i schemat så att det varieras lite under veckan. Jag arbetade kväll två dagar, sedan dag två dagar. Det är också intressant att få se akutboendet under olika tider på dygnet. Det ser lite olika ut beroende på vilken tid det är. På dagspassen är det oftast många olika samtal från myndigheter eller liknande som vill ha kontakt med klienter. Det kan handla om polisen som undrar om någon av deras misstänkta finns på boendet eller donationer av mat som folk vill lämna. Oftast är det mer att göra på dagarna.

Karaoke på boendet!

Vi hade en Karaoke kväll idag på akutboendet. Det var väldigt uppskattat och så himla roligt att titta på. Jag blev förstås tvungen att sponsra det svenska arvet och sjöng ABBA:s Mamma Mia.. ;) Det var populärt! Haha, ja vi hade en riktigt bra stämning idag. Det är skönt när det är en avslappnad attityd i "våtrummet" (det rummet klienterna får dricka alkohol i). Ibland kan det bli lite spänt och det gäller speciellt när vi har klienter som agerar aggressivt. Det kan också bli knepigt om det finns en langare som bor hos oss. Det är ganska vanligt att droger cirkulerar inom huset och om det upptäcks exkluderas givetvis klienten från huset, men det kan vara svårt att ta langningen på bar gärning. Ibland är det förstås ganska uppenbart vem det är som langar. Ofta dyker det upp en klient som spelar fult genom att lura andra på pengar eller ger smutsiga varianter av droger. Det är flera klienter som råkat i allvarliga knipor med varandra på grund av det här – de kan komma tillbaka med blåtiror eller liknande.

De allra flesta av våra klienter är relativt lugna och följer de policys som akut-boendet har. Men det kommer då och då in klienter som bär på allvarliga beteendestörningar. Det kan handla om mentala hälsoproblem som sällan blir lösta eftersom de faller mellan stolarna. Många mentala hälsoinstitutioner vill inte ta emot alkoholister eller drogberoende men å andra sidan så kommer dessa personer inte att sluta använda droger – mycket på grund av sitt ursprungliga mentala handikapp. Moment 22. Men vissa personer exkluderas pga våldsamhet och hotfull aggressivitet. Flera av de hem personer hamnar på exkluderar dem lika fort på grund av antisocialt beteende. Det är komplicerat verkligen. En av de anställda påpekade att många av de klienter som har levt som hemlösa under större delen av sina liv går in i en aggressiv roll – som ett skydd i en tuff atmosfär på gatan. Men när de blir äldre kan det hända att det blir allt svårare för dessa personer att hålla uppe det här hårda yttre skyddet, speciellt om det händer någonting som komprimerar situationen – såsom en sjukdom eller liknande. Då kan en person som känt sig hemma i aggressiviteten under större delen av sitt liv, bli förvirrad av sin nya förnimmelse av sårbarhet och efterföljande utmattning. Det här måste verkligen vara en otroligt svår upplevelse att hantera – vad gör man när det som man trodde var ens identitet verkar försvinna som sandkorn mellan fingrarna? Förmodligen känner man panik, ångest och depression. Det här är vanligt säger de anställda på boendet. Många av dem har arbetat med hemlöshet i över tio år och ser därför många klienter komma och gå. En del klienter dyker alltid upp igen, år efter år. Det finns många mönster som verkar återupprepa sig när det gäller hemlöshet. Det är en känslig situation och många bygger sina liv runt hemlösheten som identitet.